The Alexiad Ana Komnene 3,3
Med de första vitsipporna spirande i skogsbackar och gräsmattor sökte sig männen ner mot Edsvikens strand för att samtala om allt från bävrar till nyckfulla forskningshandlare och HR-tester som kräver trippla tidtagarur och GoPro-kamera på huvudet för att kunna bevisa den testandes rätt att få använda hela testtiden, och inte enbart 2/3. Det tål att sägas igen och igen, den dagen personalavdelningen byter namn till HR är det dags att dra, för då slutar de vara en servicefunktion för verksamheten och ser sig själva som ett egenvärde som övriga delar av verksamheten ska supporta. Något sades väl även om Mehmet Kaplans avgång, men mycket litet av den svenska dagspolitiken kom upp till diskussion.
Ölbuffén var som vanligt välfylld med spännande sorter, den dominanta IPA-trenden ser ut att vara på väg att få maka på sig för en större variation i smaker. Men mer om detta i slutet av detta inlägg, männen kanske inte är så vidsynta och progressiva som de önskar se sig.
Boken, denna gång rönte långa och djupa diskussioner, men så var det inte vilken kioskdeckare som helst, utan The Alexiad författad av Anna Komnene mellan åren 1143 - 1153. Det gör boken till världens äldsta bevarade bok skriven av en kvinna och är en levnadsteckning över Annas pappa Alexios Komnene som var Bysantinsk kejsare mellan åren 1083 - 1118.
Boken växlar mellan uppräkningar av krig, många fälttåg, religiösa betraktelser och personliga porträtt av människor som stod Anna när, framför allt hennes pappa och mamma. Bitvis slår den över i ren hagiografiska toner, vilket hon i nästa mening med emfas förnekar, hon är endast en neutral observatör, som endast skriver som det faktiskt var. Vissa delar är mycket intressanta. Det här är under korstågens tid och Bysans är den kvarvarande resten av romarriket, vilket gör att män med kejsarambitioner i omgångar kommer och krigar mot sina kristna bröder för att kröna sig själva till kejsare. Dels är detta under tiden för korståg, när påven ropar jihad och uppmanar alla kristna att tåga till det heliga landet för att befria det från saracenerna. Kungar och furstar i det krigströtta Europa ser det som en möjlighet att lätta på trycket och skaffa sysselsättning till stora mängder soldater och ett flertal arméer tågar iväg mot Jerusalem. Dock måste de passera Bysans på vägen dit, vilket skapar stora försörjningsproblem eftersom arméer på denna tid skaffade sig mat genom plundring. Kejsare Alexios var uppenbarligen skicklig på att se till att de snabbt passerade Konstantinopel på gott humör. Fascinerande är också människans längtan efter social status. I en tid utan sociala medier med gilla-knappar var titlar eftertraktat och med dålig ekonomi kunde kejsaren belöna duktiga och lojala personer med en rad fantasifulla titlar som han uppfann och som gav bäraren rätt att ha vissa färger på skorna, sitta vid en viss plats på middagar och att gå mer eller mindre nära kejsaren vid officiella ceremonier.
Detta var även en tid där kvinnor kunde få mycket makt och utrymme, i en krigarkultur blir det lätt så att medellivslängden för män i krigarklassen blir låg. Det blir då kvinnorna som står för kontinuiteten och politiken. Det gällde dock inte alla förstås, klass är det som är överordnat allt annat. Detsamma gällde de andra, de som inte är som vi, är barbarer eller möjligen semi-barbarer och hålls mint på armlängds avstånd, eftersom "Krabban alltid går i sidled." Ett återkommande uttryck som betyder det att man inte kan ändra på någons natur och hellre inte därför kan lita på dem.
Utöver detta gjorde Anna andra kulturella insatser värda att bli hågkommen för. I en tid av sönderfall och kaos i stora delar av länderna kring medelhavet var det Bysatinska riket med centrum i Konstantinopel ett av de få ställen där kultur levde och frodades och där det fanns fungerande bibliotek. Anna såg bland annat till att samla in, katalogisera och kopiera Aristoteles skrifter så att de blev bevarade till eftervärlden.
Boken finns inte översatt till svenska, men som tur var till engelska och är på 473 sidor så det var en utmaning att ta sig igenom. Här delade The Alexiad männen i två delar likt Mose när han korsade Röda havet. Ena halvan som gillar den här typen av böcker läste med förtjusning och gav den betygen 3 och 4, i genomsnitt 3,3. Den andra halvan kände mer som om det var en bok de gärna skulle vilja ha läst och kunde inte motivera sig till att kämpa sig igenom ändlösa rader av skärmytslingar och bataljer mellan romare, turkar, ishmaeliter, skyter, latinare, franker, kelter och barbarer från Thule. Den halvan satt betyg 1 och 2 vilket i genomsnitt blev 1,3. Totalt landade BBB-betyget på 2,3.
Kvällens öl blev en intressant upplevelse, en enhällig kör av röster lyfta fram Haandbryggeriets Belgian Pale Ale. Bara för att minuterna senare inse att det även var förra mötets kvällens öl. Om det är ett tecken på att ölet är så bra att det förtjänar att bli kvällens två gånger på raken, eller om det är ett tecken på männens tilltagande ålder eller om det är en längtan efter något stabilt i en orolig värld, låter vi vara osagt och lämnar upp till dig kära läsare att bestämma.
Till nästa gång, den 30/5 hemma hos Jens, är det Man Tiger av Eka Kurniawan som ligger överst i läshögen. Väl mött bärsande, bokläsande bröder!
