Man utan minne Krauss N 1,8
Det är lika bra att ta nacksving direkt. Man utan minne av Nicole Krauss renderade två walk overs, tre stycken tvåor och en etta. I snitt 1,75 av de som orkade ta sig igenom boken. BBBs bottennotering än så länge. Det är lika bra att gära det klart att det inte finns några ambitioner att sträva efter att sänka den nivån ytterligare. Nej, upp mot en enhetlig fyra är målet vi strävar efter.
Men om man ska analysera hur det kom att vi hamnade där vi hamnade så har det i grund och botten med att göra att boken inte hänger ihop. Å ena sidan är Krauss en bra gestaltare som studntals får till en bra beskrivning av relationen mellan Samson (som är den som tappat minnet) och Anna. Hans fru. Det kunde ha blivit intressant men istället dras Samson ut på en sci-fi-resa till öknen utanför Las Vegas. Där en makrobiotiker till forskare experimenterar med minnesöverföringar mellan en man som var med om provsprängnignar av atombomber och Samson som nte har några minnen. För de av oss som är suckers på Nevada, Area 51, Utah, Half Life och Arkiv X så kunde det också blivit en spännande resa ut i det okända. Men även det rinner ut i sanden och avlsutas med ett fylleri-inbrott på ett sjukhus i Las Vegas tillsammans med ett par brats-fjortisar innan Samson kidnappar sin senile mors morbor och letar upp sin morsgrav under en magnolia.
Låter det kul? Det var det inte heller, ingen kunde dra sig till minnes att munnen lett utan endast känt leda. Som Jonas sa: Jag har aldrig varit med om en bok som jag räknat sidorna i så noga för att veta hur mycket jag har kvar innan kapitlet äntligen är slut". En annan slutsats från denna bok är att man ska akta sig för att skriva alltför detaljerat om teknik som åldras fort. Detaljerade internet och datorbeskrivningar från 2002 känns inte så heta tio år senare. Sak samma med dieter, modedieter åldras inte heller med värdighet. I dessa tider med Atkins och LowCarbonHigFat-dieter så känns en makrobiotiker oerhört nattstånden, om man ska beskriva en frontlinjeperson. Likt de omalda korn han mal mellan sina käkar känns efter tio minuters idisslande.
Om nu inte boken var en källa till särskilt mycket glädje denna kväll så kompenserade värden detta med ett dukat bord av läckra malt- och charkprodukter. Som ett lite vetenskapligt inlsag fick vi kalibrera oss mot Pripps Blå. En svensk ikon som är mycket god källarsval en varm sommardag i skuggan efter välförättar värv i trädgården. Men i detta sammanhang, visserligen en av årets första varma vårkvällar då man nästan vill sitta ute, matchad mot fylliggare kusiner från kontinenten fick det blå skeppet stryka flagg så det vissalde om det. Matchen blev jämn med St Feuillien Blond och Black Isle Organic Golden Pale Ale på ska vi delad första plats. Två riktiga höjdare!!! TIll nästa gång som är den 17 maj hemma hos Pelle ha läst Ågust Strindbergs Hemsöborna. Väl mött!
Men om man ska analysera hur det kom att vi hamnade där vi hamnade så har det i grund och botten med att göra att boken inte hänger ihop. Å ena sidan är Krauss en bra gestaltare som studntals får till en bra beskrivning av relationen mellan Samson (som är den som tappat minnet) och Anna. Hans fru. Det kunde ha blivit intressant men istället dras Samson ut på en sci-fi-resa till öknen utanför Las Vegas. Där en makrobiotiker till forskare experimenterar med minnesöverföringar mellan en man som var med om provsprängnignar av atombomber och Samson som nte har några minnen. För de av oss som är suckers på Nevada, Area 51, Utah, Half Life och Arkiv X så kunde det också blivit en spännande resa ut i det okända. Men även det rinner ut i sanden och avlsutas med ett fylleri-inbrott på ett sjukhus i Las Vegas tillsammans med ett par brats-fjortisar innan Samson kidnappar sin senile mors morbor och letar upp sin morsgrav under en magnolia.
Låter det kul? Det var det inte heller, ingen kunde dra sig till minnes att munnen lett utan endast känt leda. Som Jonas sa: Jag har aldrig varit med om en bok som jag räknat sidorna i så noga för att veta hur mycket jag har kvar innan kapitlet äntligen är slut". En annan slutsats från denna bok är att man ska akta sig för att skriva alltför detaljerat om teknik som åldras fort. Detaljerade internet och datorbeskrivningar från 2002 känns inte så heta tio år senare. Sak samma med dieter, modedieter åldras inte heller med värdighet. I dessa tider med Atkins och LowCarbonHigFat-dieter så känns en makrobiotiker oerhört nattstånden, om man ska beskriva en frontlinjeperson. Likt de omalda korn han mal mellan sina käkar känns efter tio minuters idisslande.
Om nu inte boken var en källa till särskilt mycket glädje denna kväll så kompenserade värden detta med ett dukat bord av läckra malt- och charkprodukter. Som ett lite vetenskapligt inlsag fick vi kalibrera oss mot Pripps Blå. En svensk ikon som är mycket god källarsval en varm sommardag i skuggan efter välförättar värv i trädgården. Men i detta sammanhang, visserligen en av årets första varma vårkvällar då man nästan vill sitta ute, matchad mot fylliggare kusiner från kontinenten fick det blå skeppet stryka flagg så det vissalde om det. Matchen blev jämn med St Feuillien Blond och Black Isle Organic Golden Pale Ale på ska vi delad första plats. Två riktiga höjdare!!! TIll nästa gång som är den 17 maj hemma hos Pelle ha läst Ågust Strindbergs Hemsöborna. Väl mött!
