Demian Hermann Hesse 2,8

Rent bokstavligt var det en kväll i den varmaste månaden i mannaminne. I alla fall för de närvarande männen som är kring de femtio jordsnurr som man ibland angav som sin ålder på den tiden mannaminnet inte var lika långt. Värden hade dukat upp med gott öl, passande charketurier och smarriga ostar. Goda vänner, sol och öl gör att männen mår bra och många skratt spred sig över nejden under kvällen.

 En lång diskussion om varför vi inte vet mer om Kanadensiska varumärken följdes av en genomgång av den då dagsaktuella Myndigheten för Kulturanalys som ska flytta till Göteborg och där ingen vill flytta med. Det finns en tragisk humor i myndighetens hemsida där de ska beskriva vad de faktiskt har uträttat sedan de bildades. Må den vila i frid i Göteborg.

Mer specifik kulturanalys ägnade sig sedan männen åt när de betygsatte Hermann Hesses Demian. Redan efter fyra omdömmen hade alla fyra betyg delats ut. Vissa såg den som tidlös och talade om människans varande och vägen till ett lyckligt liv. Andra såg den som nattstånden frenologi, med skarpskurna käklinjer som vittnar om karaktär, primitiva negrer och sluga, gula japaner. En tredje gillade den skarpt för den smarta messiasberättelsen och budskapet att man inte ska leva någon annans dröm utan sin egen.Ytterligare en man sammanfattade boken som freudojungianskt crap, trams och dumheter. Det positiva var dock i övervikt och det slutgiltiga betyget för boken blev 2,8. Värt att notera att även om Herrman Hesse skrev ett antal böcker och dessutom fick nobelpriset så är det egentligen en och samma bok han skriver om och om igen. Främst som terapi för sin egen psykiska ohälsa.

 

Kvällens öl vållade en del bryderi, endast en öl kan bli det och kandidaterna var många men till slut enades männen om Yuzu Sasion.

Nu blir det sommaruppehåll och den 23 augusti träffas männen hemma hos Pelle och ska tills dess ha läst 1793 av Niklas Natt och Dag.
 
 

RSS 2.0