Scorn Paul Hoffman 3,0

Längtan efter bärs och boksamtal hade varit svår för männen denna sommar. Det var ett förväntansfullt gäng som slog sig ner kring bordet med chokladost och kryddig salami. I glasen skummade ölen högt och sorlet steg mot taket i sensommarkvällen. Det var mycket att avhandla innan bokrecencerandet skulle börja. Hur man bäst friterar egna pommes frittes, coronans påverkan på djurlivet, som stortrivs när det får vara i fred i natur och och i djurparker. Det har fötts väldigt många ungar i världens djurparker i år. På vilket sätt kan en golfklubba bli till en vetenskap och varför det är så roligt att segla, gärna med en foilande båt. Böckerna Ålevangeliet och Bonk fick sig en lite stund i rampljuset också.

Till denna kväll hade männen läst Paul Hoffmans Scorn som engagerade alla, även om betygen blev blandade. Den handlar om en nymuterad varulv som gör upp räkningen med katolska nunnor och präster för deras misshandel och pedofili av de barn de är satta att ta om hand om. Boken blandar fantasy med rena fakta och utdrag ur olika protokoll. Språket är rikt och omväxlande och kritiken mot katolska kyrkan är omfattande, men stundtals tramsigt levererad. Dock försöker författaren tyvärr inte att svara på sin egen frågai början: Vad är det som gör att en sådan här i grunden människoförtryckande organisation kan överleva i flera tusen år? 

Allt är dock rappt och välskrivet vilket gör att den, trots omfånget inte känns för lång. Betygen från männen var  hela skalan, från ett till fyra, och landade i genomsnitt på en jämn trea.

 Kvällens öl blev efter en del beslutsångest två stycken: Anosteké Saison och Finn Summer Wheat. Lite lagom friska och aromatiska. Till nästa gång som är hemma hos Micke den 12 oktober, ska männen ha läst Chico Buarques Budapest. Väl mött där kära vänner.
 

RSS 2.0