booksnbrew

Kall april, kall maj och vad männen inte visste denna kväll var att det inom några dagar skulle uppenbara sig en rent gammaltestamentelig mängd regnmoln på himlen. Noa hade känt sig som hemma dessa kommande dagar. Men denna kväll hade våren trots allt så sakta börjat komma, med doftande hägg och knoppande syrén. De halvvaccinerade och antikroppsladdade männen slog sig ner vid en dignande buffé av spännande öl, ost och korv.

Till kvällen hade männen fått ett extrauppdrag och det var att ge sin syn på klimatförändringarna. Det blev en väldigt bra diskussion men klubbens ständige sekreterare känner att han ödmjukt får ta del av ytterligare samtal om detta innan han vågar sig på en sammanfattning.

Kvällens bok var Ronny Ambjörnssons Fantasin till makten som handlar om västerländska utopier under femhundra år. Utopier hade sin storhetstid under sen medeltid fram till slutet av 1800-talet. Men har sedan tappat till förmån för dystopierna. En utopi är främst intressant i ett samhälle där de flesta fryser och är hungriga. Har väl de behoven blivit tillfredställda verkar utopierna tappa i lyster. Dessutom visar i princip alla försök att genomföra en utopi, att det leder tilll en polisstat där äldre män med makt vill ligga med unga kvinnor. 

Kvällen öl var svårt att utse. Männen var överens om att det var en mycket hög nivå på de drycker som fanns att klunka i sig av och att det var svårt att utse en tydlig vinnare. Men på bilderna syns tre strålande representanter. 

Nästa gång är en bonusgång och boken Empire of Pain av Patrick Radden Keefe behöver inte vara läst till den 22/6 hemma hos Micke, utan den återkommer männen till efter sommaren. Som en bonus rekommenderas Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, samt en grundkurs i hur man rullar cigarrer. En bonusbok över sommaren är även American Gods av Neil Gaiman som är en underhållande bladvändare. 

"Vid fyratiden satte jag mig på en liten ångslup och for ut till Djurgårdsbrunn för att äta middag. Min hushållerska var bjuden på begravning och skulle dricka kaffe i det gröna efteråt. Det var ingen nära anförvant eller vän till henne som var död, men en begravning är i alla fall ett stort nöje för en kvinna av hennes klass, och jag hade inte hjärta att neka henne permission. Jag kunde alltså inte få någon middag hemma. Egentligen var jag också bortbjuden till bekanta på en villa i skärgården; men jag kände ingen lust. Jag tycker inte så mycket om varken bekanta eller villor eller skärgården. Framför allt inte skärgården. Ett landskap hackat till kalops. Små holmar, små vatten, små bergknallar och små mariga träd. Ett blekt och fattigt landskap, kallt i färgen, mest grått och blått, och likväl inte fattigt nog att äga ödslighetens storhet. När jag hör människor berömma skärgårdens vackra natur misstänker jag alltid att de ha helt andra saker i tankarna, och vid närmare undersökning visar det sig nästan alltid att misstanken bekräftas. Den ena tänker på den friska luften och de sköna baden, den andra på sin segelbåt och den tredje på abborrarna, och allt detta går för dem under rubriken vacker natur. Häromdagen talade jag med en ung flicka, som var förtjust i skärgården, men det visade sig under samtalets gång att hon egentligen tänkte på solnedgångarna, och kanske också på en student. Hon glömde att solen går ned överallt och att studenten är flyttbar. Jag tror inte att jag är alldeles otillgänglig för naturskönhet, men då måste jag resa längre bort, till Vättern eller Skåne, eller till havet. "

Väl mött kära vänner!