booksnbrew

Ute. Kväll. Mitten av september och det är varmt. De gamla skjutvallarna skymtar i skymningen som spår av forntida jättemaskar och den sorts stora tallar som numer bara finns nära staden där man inte bedriver rationellt skogsbruk, lutade sig in över den av lägerelden upplysta uteplatsen. Uppdukat på bordet var belgisk öl, och öl av belgisk typ från både Sverige och Usa. Den sedvanliga gruyeren ackompanjerades av chark och ost. Männen hade samlats för att åter en gång dryfta livet, universum och allting.

Att boken är ojämn var ett omdöme som flera delade. "Jag har nog aldrig ändrat betyg så ofta som jag gjorde när jag läste den här boken", var ett citat som sammanfattade detta. Bitvis är den mycket rolig, bitvis är den seg med långa passager med uppräkningar av brittiska skådespelare, teaterpjäser och musikaler. Starkast är Fry när han släpper kontrollen och rakt upp och ner berättar om sin homosexualitet, depressioner och hur han kämpar med beroenden av socker, tobak, hamburgare och arbete. Som han säger, jag saknar helt enkelt den där lille killen som de flesta har i huvudet som säger: Nu är det bra, nu räcker det. Han saknar, även som ung vuxen, det mesta av vad man normalt kallar konsekvenstänkande, om jag nu snortar det här vita pulvret, är det bra eller dåligt? Utan när någon häller upp en lina och han drar bara i sig utan eftertanke.

Att det är en ovanlig person är helt klart, vid 30 års ålder hade han hunnit med att bli relegerad från fem privatskolor, suttit i fängelse, varit med och skrivit Black Adder och The young ones, moderniserat och producerat musikalen Me and My Girl på Broadway, i West End och i Sydney samt en lång rad mindre kända pjäser, radioshower och tv-program. Sammantaget landade Chronicles på en jämn BBB-trea, med spännvidden 2 till 4.

Den belgiska bryggkavalkaden utmynnade i att kvällens öl, i hård konkurrens med det öl som av värdens fru utnämnts till världens godaste öl, helt objektivt, blev Noir de Dottignies.

Om brittsommaren håller i sig kanske även nästa möte, hemma hos Erik den 22/10, går att hålla ute under månens sken och tallarnas skuggor. Tills dess ska Margret Atwoods The Year of the Flood vara läst. För den som som  är sugen på bonusläsning finns även Ayn Rands Urkällan som förslag. Och till sist kära BBB:are, en hälsning från hjärtats djup från er ständige sekreterare: Er vänskap, bildning och humor betyder mycket för mig. Ni ger bränsle till vardagslunken!