booksnbrew

Däckmönster på råttmage, stanken från otömda komposttunnor fyllde de slingrande gränderna som kadaver i en gigantisk orm. Dimman från apokalypsens kloaker steg genom gatbrunnarna och bromsade mig medan jag med handen tryckt mot magen släpade mig fram. Länge hade jag jagat, mycket var försakat, minnen var bleknade men ett löfte fanns kvar i mitt sinne: Det var tisdag, i november, BBB skulle sammanstråla, räddningen var möjlig, det fanns en morgondag om jag bara tog mig dit.

Kvällens värdman öppnade dörren direkt, det var som om han kände knackningarna innan de träffade utsidan, på den dörr han snabbt öppnade och lät mig glida in igenom. ”Där nere”, sa han och jag tog mig nerför den krökta trappen, och slog mig ned vi bordet. Det satt fem till där. Kvällen kunde börja.

Raymond Chandler gjorde detta oerhört mycket bättre för 75 år sedan då han likt Picasso skapade en helt ny genre inom litteraturen, med sin The Big Sleep: Den hårdkokta deckaren, med Philip Marlowe som huvudperson. Boken skrevs 1939 och var för sin tid vågad, med en härva av mord, pornografi, tunga droger och utpressning. Allt mycket snyggt berättat med vass dialog och härliga miljöskildringar, som än idag fungerar. Intressant nog gjorde Hollywood en film av boken 1946 med Humphrey Bogart och Lauren Bacall i huvudrollerna, men de vågade inte använda manuset full ut. Filmen är därför mycket snygg, men till stora delar obegriplig och med en märklig kärlekshistoria inlagd.

 

Vad tyckte då BBB-männen som kanske inte är så hårdkokta som Marlowe? De var överlag positiva. Viss varning utfärdades dock för att filmen Döda män klär inte i rutigt kan ta ner känslan av hårdkokthet till en mer krämig eller löskokt konsistens. Snygg, rolig och bra driv i berättelsen var ord som kom upp mer än en gång. Genomsnittsbetyget blev en jämn 3, klart läsvärd alltså. Gillar du deckare kan det vara värt att läsa denna. Utan The Big Sleep knappast någon nordisk noir-våg som rullar ut över världen.

Öl fanns det förstås också, merparten delikat hembryggt med egenodlad humle. Dessutom en varm kriek som värmde gott i höstkvällen. Kvällens öl blev dock värdens egen Gunshot Blonde av belgisk typ.

Till nästa gång, den 16/12 hemma hos Kjell är det Kjell Wästös Hägring 38 som kommer att ligga på obduktionsbordet. Vi ses där!