Buddenbrooks Mann T 2,5
Släktkrönikor är en egen genre som man antingen gillar eller ogillar. För att en släkts öden och äventyr ska få plats inom ramarna för en vanlig bok blir det ofta inte särskilt djuplodande utan personer och händelser staplas på varandra. I Thomas Manns genombrottsbok (han var bara 26 år när han skrev den) Buddenbrooks, vilken också gav honom nobelpriset, får vi följa en köpmannasläkt, med namnet Buddenbrook, som lever i Lübeck under 1800-talet, med alla de sorger och glädjeämnen som finns för en familj i det högre samhällsskiktet, men som sakta men obönhörligen är på väg utför utan att riktigt vare sig vilja eller kunna göra något åt det. Tyckte du förra meningen var lång. Lugn, Buddenbrooks bjuder på många som är längre än så. Även om Ulrika Wallenströms översättning från 2005 är mycket bra och lättläst kan det ibland hända att man går vilse i de långa meningarna.
Den ärevördiga BBB-församlingen satte sig ner hos Johan den 23 augusti för att diskutera Buddenbrooks, snacka skit och dricka öl. Boken är en stadig bit att ta tag i, 661 sidor med liten text, men som tur var hade vi haft sommaren på oss. Ganska snart stod det klart att den delat BBB i två läger, det ena lägret tyckte den var seg och saknade djup. ”Kunde inte se att denna var mer djuplodande eller bättre än Törnfåglarna”, eller ”Har börjat på den två gånger och även sett filmen, men nej, det tänder inte till”.
Den andra halvan av BBB tyckte det var en mer lättläst bok och att sidorna ändå försvunnit i snabb takt och att de många och roliga karaktärerna och lyfte upplevelsen. I grunden handlar dock boken mycket om dilemmat att göra det man vill och att behöva göra det som förväntas av dig, samt att det faktum att man uppfyller sin plikt knappas kan skapa lycka. Det samlade BBB-betyget denna gång blev därför 2,5.
Till nästa gång som är den 3/10 hemma hos Jonas ska vi ha läst Ben Eltons Härdsmälta. Elton har skrivit manus till Blackadder, och The Young Ones samt en mycket rolig bok som heter Popcorn. Bokväljaren Johan tyckte det var på tiden att vi fick något roligt att skratta åt.
Vad gäller öl en kväll som denna så bjöds det på en imposant buffé med brittiska öl. Några förtjänar hamna på listan över öl som vi tycker att andra ska dricka. Exempelvis Scarecrow, lär inte skrämma en den minsta kolibri, smaken är alltför menlös. Innis Gunn Rum Cask som är lagrad på romfat och dessutom sötad, passar enbart den som tycker att kungen av drinkar är ¾ Falcon Bayerskt blandat med ¼ sockerdricka. Kvällen öl blev den hård kamp om och till slut stod det två segrare på pallen: Fullers ESB Champion Ale och S:t Peters Cream Stout.
