Härdsmälta Elton B 1.0
I mörkret samlas männen sedan gammalt för att samtal om viktiga ting och i sakta mak njuta maltiga drycker. Så även denna ljumma och mörka oktoberafton i det lilla samhället Skogsvik. Få var dock männen denna gång, västkustexil, västkusttjänsteresa och brister i arvingarnas tillsyn hade decimerat skaran likt kreditvärdigeten hos en sydeuropeisk bank baserad på grekiska statsskuldsväxlar.
Apokalypsens ryttare hade svept över landet och den en gång så strålande industrin låg i ruiner. Härdsmälta var namnet på boken som låg på bordet för obduktion och diagnosen på den var ävenledes detsamma: Litterär härdsmälta, det snabbt avkunnade BBB-betyget på 1 låg fast som hugget i granit i tidens gryning. Ben Eltons härdsmälta är slöseri med papper, även med digitalt bloggutrymme. Vad som skulle vara satir är bara en platt moralistisk samling ord. Männens besvikelse tog sig, föga oväntat men alltid lika olämpligt, uttryck av djupa klunkar mörkt öl ackompanjerat av dystra suckar av besvikelse över en fallen gud: Ben Elton, mannen bakom Black Adder, The Young ones och Popcorn hade lagt förväntningarna högt men av dessa blev det bara stoft och intet. Minst besviken var den som fått boken gratis och mest besviken den som betalt 148:- för den. Gör inte det.
Till nästa gång, är det en för oss i alla fall, okänd amerikans novelist som heter Wells Towers som ska bli läst. Boken heter Härjat och bränt. Förhoppningsvis är härjat och bränt långt från en härdsmälta.
Kvällens öl, det vackra, korta ord som fungerar lika bra som singular och plural blev denna gång tre: La Trappe ett veteöl av frisk, syrlig sort, Dogtoberfest, en mustig mörk lager och naturligtvis en IPA: Mohawk.
