Gileads Döttrar Margaret Atwoods 2,8
Årtiondets första sammankomst för BBB skedde redan innan granarna dansats ut. Snön lyste med sin frånvaro och känslan av att det var den 69 november var större än att det var den 8 januari. öl, korv och ost lättade upp stämningen och de postjulistiska samtalen flödade kors och tvärs över områden, geografi och epoker. Målet för kvällen var dock att sammanfatta och betygsätta Margaret Atwoods Gileads döttrar. En uppföljare till hennes Tjänstekvinnans berättelse som kom för 35 år sedan. En bok som förmodligen inte hade blivit skriven om inte Netflixserien med samma namn hade blivit en sådan framgång att kravet på en säsong två var stort.
Boken handlar om tre kvinnor i Gelad som är ett dystopiskt framtida USA utan Texas och Kaliforninen. Där miljöförstöring och religon har fått samhället att stagnera. I den första boken handlar det om de tjänstekvinnor som finns för att föda Anförarnas bran. I denna bok är det tre andra kvinnor som är i centrum. Männen tyckte boken var lättläst, trevlig och ett gott hantverk från en skicklig författare. Dock känns det tunt, och håller inte riktigt om man tänker efter lite. Gilead känns mner som Knutby i storlek och Anförarna känns mer som småskurna sektpräster än mäktiga ledare. Slutet är också lite för tillrättalagt och enkelt. Det hade varit intrressantare med ett mer problematiskt slut. Men nu är berättelsen i alla fall avslutad och det finns inget krav på att skriva för någon säsong tre till netflix. Betyget från BBB-männen landade på 2.8 i genomsnitt.
Till nästa gång, den 20/2 hemma hos Erik ska Michell Houellebecqs Serotonin vara läst. Kvällen öl, det fanns många trevliga att välja mellan, blev 3 Fonteinen Oude Geuze. En belgisk geuze, som är en blandning mellan lagrad och ung lambic. Att den heter tre betyder att den består av treårig, tvåårig och ettårig lambic. Lambic är ett spontanjäst öl, för dig som möjligen undrade över det ordet. Väl mött i februari kära vänner.
