Lyktsken Michael Ondaatje 3,0

Vädret var med männen som denna kväll likt Moses hade vandrat upp på berget för att erhålla visdom, öl, korv och ost. En skön försommarkväll som erbjöd samvaro underavstånd. Männen passade på att denna kväll hälsa nye medlemen Micke välkommen, aka den enda svensk som brutit handen på en skridskobana i Sydney. 

Värden hade dukat upp med kylda drycker, självgående ostar och välkryddade korvar som bildade en bra fond till samtlen som kom att kretsa kring livet, univesum och coronan. Samt det välgörande i att segla tur och retur til gotska sandön och vara den första person som skriver sitt namn i gästboken för året.
Till denna kväll skulle männen ha läst Dick Harrysons nya bok Herrens år 1398. Men förlaget fick inte fram den i tid och därför fick vi prata om reservboken Lyktsken av Michael Ondaatje, istället. (som inom parentes sagt verkar vara bättre än den som det egenligen var tänkt att männen skulle läsa) .

Den handlar om två syskon i efterkrigstidens London och hur en historia om deras mammas liv rullas upp. Den var lättläst och lättlyssnad, med ett elegant språk och bra flyt framåt. Sedan gick meningarna något isär om hur bra det var. Men det samlade betyget landade på en gedigen och jämn BBB-trea.Utan decimal.

 Kvällens öl, var Quintine Blonde, som även hade den egenskapen att den var en felleverans från nätölsäljaren och därför utan kostnad. Den andre september samlas männen återigen efter sommaren och ska då ha tuggat sig ingenom den stadiga luntant Scorn av Paul Hoffman. Ha en skön sommar kära bokvänner!
 
 

RSS 2.0